Vad gör en trädgård trevlig att vistas i?

Det är sen länge känt att vistelse i naturen har en hälsosam påverkan på oss, både fysiskt genom trädgårdsarbete men även psykiskt av att bara “vara” i en bra utformad grön miljö. Människan har naturligt behov av att vara i naturen för att må bra, både för att kunna återhämta sig från stress men också för att det är där vi biologiskt hör hemma. Men vad är det som gör att trädgården eller parken upplevs som trevlig att vistas i och om inte, hur går man tillväga för att åstadkomma det?

När man utformar en trädgård kan man ha olika syften som bakgrund till sin design. Något som är relativt nytt men bara växer och växer, är rehabilitering i hälsoträdgård. Hälsoträdgården har en specifik inriktning i sin design där den antingen har syftet att vara en aktivitetsbaserad trädgård, en vilsam plats eller en kombination av dem båda. Designen ska passa människor som går i någon form av rehabilitering, det kan exempelvis vara för utbrändhetssyndrom eller psykiska sjukdomar som posttraumatisk stress, där utemiljön behöver anpassas efter personernas behov. Behov kan vara att utemiljön måste kännas trygg att befinna sig i, det får inte vara för öppet i landskapet utan hellre rumsligt med mycket häckar och buskage som delar upp trädgården så att små rum bildas där man kan sitta enskilt. Andra behov kan vara att inte trigga igång stress hos personerna, då är färgvalet mycket viktigt för att besökaren ska trivas. Färger som inte är alltför skarpa, gärna kalla och milda såsom pasteller i blått, lila, rosa och silver är att föredra. För en trädgård som ska rehabilitera genom aktivitet är det viktigt att det finns möjlighet att aktivera sig året runt och då är exempelvis växthus ett bra komplement till trädgården.

Det intressanta med Hälsoträdgård som teori är att mycket som ingår går att applicera även på trädgårdar eller parker som inte har ett rehabiliterande syfte. För behov och krav har vi alla på våra utemiljöer, men det är först när vi sätter ord på vad vi behöver i en utemiljö som kraven kan mötas och uppfyllas. Det är på grund av det vi har så många trädgårdar och parker som ingen vill vistas i, eftersom de inte uppfyller de behov som de boende eller besökande har.

Ofta handlar designen om att uppfylla de basala behoven; är platsen trygg, känner man sig säker där? Kan man sätta sig och ta igen sig någonstans? Är landskapet öppet eller stängt? Det handlar givetvis om dess syfte, men en park som inte känns trygg för att det inte finns ljus på kvällarna eller sittplatser att kunna ta det lugnt på är ingen vidare rolig eller säker plats att vistas på. En trädgård som bara består av en gräsmatta, ett träd och någon häck är inte speciellt inbjudande att vistas i för någon. Men om man hela tiden utgår efter vad syftet ska vara hittar man ofta den rätta designlösningen. Om trädgården ska vara avkopplande med låga skötselbehov utgår man efter det designbehovet, och då kan det vara bra att ha mycket lättskötta, städsegröna växter som skapar insynsskydd och gör platsen mer rumslig. Är trädgården en hobby kan det vara bra att ha ett växthus som möjliggör utevistelse även på vintern. De här syftena skapar en röd tråd genom trädgården och det gör platsen mer begriplig och trevligare att vistas i. Det svåra är att hålla sig till den röda tråden i det långa loppet (det gäller särskilt små trädgårdar) och inte låta slumpen avgöra var växter, buskar och träd ska stå. 

Alnarps rehabträdgård

Therese

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *